28 oktober 2019

Om svårigheterna med att få göra rätt för sig

Har du också fått frågor när du vill sätta in pengar, eller blivit nekad att betala med kontanta medel, eller med signaturköp?

Vid större överföringar har man sedan en längre tid, med hänvisning till lag om penningtvätt, fått uppge en rad olika uppgifter vid banktransaktioner.

Det blir svårare och svårare att betala eller att sätta in pengar på banken. Uttag av kontanter går däremot bra.
Sedan den 14 september har även ändringar i betaltjänstlagen medfört att du kan bli nekad att betala med kort utan pinkod, mot signatur. En legitimation som styrker att kortet är ditt räcker inte för att uppnå kravet om ”stark kundautentisering” enligt en del aktörer. Bedömningen av vad som är stark kundautentisering har överlåtits företagsmarknaden så hänvisning till lagändringen är inte helt korrekt vid ett nekande.

Företag kan även välja att inte ta emot kontanter som betalmedel med hänvisning till att val av betalmedel kan avtalas mellan parter.

Dock slår Högsta Förvaltningsdomstolen i sitt avgörande från 2014 (HFD 2793-14) fast att sedlar och mynt utgivna av Riksbanken enligt riksbankslagen är lagliga betalningsmedel.

I förarbetena till lagen anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).

Frågan man som jurist onekligen ställer sig är huruvida konstitutionell rätt inte längre står över gängse avtalsrätt, är en kod starkare autentisering än en legitimation, och – vart tar alla kontanter vägen?