07 september 2015

Näthat – massmedial kränkning och förtal

”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”

Voltaires bevingade ord från 1700-talet blev startskottet för rättigheten att uttrycka sina åsikter fritt, en rättighet som sedan många år är grundlagsfäst i Sverige. Yttrandefriheten gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte.

Det mesta omfattas av yttrandefriheten, men ett undantag är vissa webbplatser som innehåller diskussionsforum och gästböcker, eftersom de kan ändras av andra än redaktionen. Om webbplatsen är utformad så att varje inlägg måste godkännas av redaktionen innan det publiceras, är det däremot möjligt att få utgivningsbevis, varför utgivaren då ansvarar för vad som skrivs på webbplatsen.

Utgångspunkten är att man får uttrycka sig som man vill, men yttrandefriheten skyddar inte vad som helst. Går man över gränsen kan det vara straffbart och man riskerar att åtalas för förtal, förolämpning, falsk tillvitelse, hets mot folkgrupp eller ofredande. Vanligtvis rör det sig om personliga angrepp av exempelvis sexuell, etnisk eller religiös karaktär.

Personuppgiftslagen gäller däremot oavsett forum. Lagen innebär att personuppgifter inte får spridas utan att den som uppgiften rör ger sitt samtycke. Lagen gäller dock endast för de som även lagrar eller samlar personuppgifter i en databas.

På sociala medier som Facebook, lämnar man samtycke till spridning av sina personuppgifter i samband med registrering av konto. Samma sak gäller upphovsrätten till de bilder man lägger upp på sidan.

Ett undantag från tryckfrihetsförordningen, som är den skriftliga motsvarigheten till yttrandefriheten, är lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, även kallad BBS-lagen, som bland annat reglerar vad man får och inte får skriva på exempelvis sociala medier. Genom BBS-lagen kan den som publicerar uppgifter, är sidägare eller sidadministratör, tvingas ta bort meddelanden som utgör brott och således inte skyddas av tryckfriheten eller yttrandefriheten.

Skyldigheten att ta bort sådana inlägg, och rätten att censurera dem, omfattar även inlägg som medför intrång i upphovsrätten.

Det första steget för att ta reda på vad som gäller i det aktuella fallet, är att ta reda på vilken lagstiftning som är tillämplig. Här görs två åtskillnader:

Läsarkommentarer, bilder, filmer och texter som publiceras och som måste godkännas innan de publiceras på sajten faller under yttrandefrihetslagen, eftersom utgivaren anses ha kontroll över det som publiceras vid förhandsmoderering. Den som skrivit kommentaren eller laddat upp materialet, har inget ansvar och kan i de flesta fall inte hållas ansvarig. Om ovan beskrivna exempel däremot modereras efter publicering är BBS-lagen tillämplig och den som skriver ett inlägg kan hållas ansvarig. Dessutom kan sidadministratören fällas om denne inte tar bort material med brottsligt innehåll.

Yttrandefriheten omfattar inte heller material från exempelvis Youtube eller Flickr då materialet inte är sparat i en databas som tillhör den grundlagsskyddade sajten.

Många förstår säkert att den som skriver på någon annans sida kan bli ansvarig för sitt eget inlägg, men få tänker nog på att även kontohavaren kan bli ansvarig. Det gäller därför att vara uppmärksam på vad som skrivs av andra på din Facebooksida.

Vad gäller om någon skriver nedsättande saker om mig på Facebook, Twitter, Instagram eller liknande sociala medier? Vad krävs för att det ska anses vara förtal?

Enligt brottsrubriceringen innebär förtal att någon pekar ut annan som brottslig eller klandervärd i sitt leverne eller annars sprider uppgift om annan som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Definitionen är relativt bred och inrymmer dessutom ett försvarlighetsundantag. Först prövas därför om det var försvarligt att sprida uppgiften. Här tar man hänsyn till om det fanns ett allmänt intresse av att uppgiften spreds, vem som utpekades etc. Även om det som spreds skulle anses vara förtal, kan det därför ändå anses försvarligt och därmed inte heller brottsligt.

Om det anses försvarligt att sprida uppgiften prövas sedan om uppgiften var sann eller om den som spred den hade skälig anledning att tro det. Här beror alltså prövningen på vad det var för uppgift som spreds. Om uppgiften inte var sann och man inte hade skälig anledning att tro att den var sann kan det vara förtal.

Åtal väcks sällan i denna typ av mål men följande domar har fått stor uppmärksamhet i media.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/instagram-goteborg
http://www.dagensjuridik.se/2015/01/flicka-skrev-illa-om-sig-sjalv-pa-natet-doms-fortal
http://www.arbetarbladet.se/uppland/tierp/kvinna-domd-for-fortal-pa-facebook
http://www.expressen.se/sport/peter-gustafsson-domd-for-grovt-fortal-1/
http://www.metro.se/nyheter/16-aring-doms-for-fortal-pa-facebook/EVHmkz!nXZ75cNUtTCvg/
http://malmo.lokaltidningen.se/fejkad-facebooksida-polisanm%C3%A4ld-efter-artikel-om-d%C3%B6md-brandman-/20141217/artikler/712179632/
http://www.svd.se/doms-for-grovt-fortal-pa-natet

Slutsatsen av dessa domar är att intresset ökat för att bekämpa näthat. Skadestånden har också blivit ganska omfattande, inte minst i det s.k. Instagrammålet.

Nedan följer några råd för dig som känner dig kränkt på nätet eller som blivit utsatt för näthat.
• Spara ner inlägget.
• Vänd dig i första hand till den som publicerat uppgifterna eller sidadministratören, och i andra hand till företaget som ansvarar för sajten och be dem ta bort uppgifterna.
• Om du inte förmår att få varken den som skrivit om dig eller den som administrerar sidan att ta bort uppgiften – polisanmäl.

Vill du läsa mer?
http://www.mucf.se/publikationer/hat-pa-natet